6 vanliga frågor om IFRS 16 Leasing
6 vanliga frågor om IFRS 16 Leasing
IFRS 16 har tillämpats i några år, men det är fortfarande många företag som stöter på nya utmaningar och frågor kring redovisningen av leasingavtal. I den här artikeln går vi igenom några vanliga frågor och ger tydliga svar för att underlätta tillämpningen av standarden.
1. Hur fungerar indexbaserad lokalhyra?
Många lokalhyresavtal har en struktur där en bashyra justeras årligen baserat på ett index. När avtalet ingås beräknas både leasingskulden och nyttjanderättstillgången utifrån denna bashyra, och företaget behöver inte göra några prognoser om framtida indexförändringar. Men när hyran faktiskt höjs på grund av en indexuppräkning, ska både leasingskulden och nyttjanderättstillgången justeras. Leasingskulden omvärderas då för att reflektera de uppdaterade förväntade kassaflödena – det vill säga det nya hyresbeloppet. Här används den ursprungliga diskonteringsräntan, så länge inga andra villkor i avtalet har förändrats. Justeringen av nyttjanderättstillgången sker sedan med samma belopp som skulden förändrats. Viktigt att notera är att inga historiska belopp ändras; omvärderingen redovisas enbart framåtriktat.
2. När ska en indexuppräkning beaktas i redovisningen?
Att avgöra exakt när leasingskulden och nyttjanderättstillgången ska räknas om vid en indexuppräkning är inte alltid självklart. Låt oss säga att ett hyresavtal anger att indexuppräkning ska ske med utgångspunkt i index för oktober varje år. Indexändringen för oktober publiceras i mitten av november, företagets bokslut är den 31 december, och den nya hyran ska gälla från den 1 januari – när ska då leasingskulden justeras i redovisningen?
IFRS 16 ger inget direkt svar på detta utan lämnar utrymme för tolkning. Enligt standarden ska leasingskulden omvärderas när ändringen i leasingavgifterna träder i kraft. Om hyresavtalet inte tydligt specificerar tidpunkten för när detta ska ske, kan det krävas en bedömning från företaget. Det blir en fråga om tolkning av avtalet och vad som anses mest rättvisande i redovisningen. Enligt vår mening ska avtalet räknas om så snart den nya hyran är känd, dvs när index publiceras, i det i här fallet i mitten av november. I månadsbokslutet per den sista november räknas då leasingskulden och nyttjanderättstillgången om så att de framtida kassaflödena from 1 januari och framåt har ökat med indexuppräkningen.
3. Vad händer när företaget utnyttjar en förlängningsoption?
Vid avtalets början görs en bedömning av leasingperioden baserat på de förlängningar som anses rimligt säkra just då. Men som åren går kan förutsättningarna förändras. Företaget kan omvärdera situationen och komma fram till att det är troligt att ytterligare förlängningar kommer att ske – förlängningar som man inte bedömde som rimligt säkra från början.
Om företaget till exempel, efter några år, bedömer att en förlängning med ytterligare tre år nu känns rimligt säker, behöver både leasingskulden och nyttjanderättstillgången justeras för att återspegla de tre extra årens betalningar. I samband med denna omräkning används en ny diskonteringsränta. Om den implicita räntan i avtalet inte är känd, ska företagets marginella låneränta vid tidpunkten för den nya bedömningen användas.
4. Ska en höjd marginell låneränta påverka leasingskulden?
Om företagets marginella låneränta har stigit sedan leasingavtalet ingicks, behöver ingen förändring av leasingskulden och nyttjanderätten redovisas i kommande bokslut. IFRS 16 listar specifika tillfällen då ett leasingavtal ska omvärderas, men en förändrad marginell låneränta för företaget är inte ett av dessa fall. Därför sker ingen omräkning varken av leasingskuld eller nyttjanderättstillgång på grund av ändrad ränta. Leasingskulden och nyttjanderätten omvärderas endast under vissa förhållanden, exempelvis när:- Det sker en förändring i avtalets omfattning, eller
- när företaget gör en ny bedömning av en köpoption
5. Vad ska man tänka på när det gäller vidareuthyrning?
Det är vanligt att företag ingår avtal om vidareuthyrning, till exempel av sina kontorslokaler. Företaget blir då leasegivare, och som leasegivare ska en klassificering göras av om leasingavtalet utgör ett operationellt eller finansiellt leasingavtal. Denna klassificering följer inte automatiskt hur företaget skulle ha klassificerat det underliggande avtalet i sin egenskap av leasetagare, utan en separat bedömning måste göras. Denna bedömning görs på basis av den uthyrda nyttjanderättstillgången som sådan, inte på basis av den underliggande tillgången. Om en vidareuthyrning sker av lokaler, och vidareuthyrningsavtalet har samma avtalslängd som det underliggande avtalet, kan vidareuthyrningen komma att klassificeras som ett finansiellt leasingavtal, eftersom nyttjanderättstillgången (lokalen) hyrs ut under hela sin nyttjandeperiod (det underliggande hyresavtalet).
Vid vidareuthyrning ska företaget som vidareuthyr boka bort nyttjanderättstillgången ur sin balansräkning, och istället redovisa en fordran på leasetagaren. Skillnaden mellan värdet på nyttjanderättstillgången och fordran på leasetagaren i vidareuthyrningsavtalet redovisas i resultaträkningen. Leasingskulden ligger kvar i balansräkningen. I resultaträkningen redovisas en räntekostnad för leasingskulden och en ränteintäkt för fordran på leasetagaren.
6. Hur hanteras avtalsändringar?
IFRS 16 innehåller olika regler för olika situationer som kan uppstå där värdet av nyttjanderättstillgång och/eller leasingskuld ska ändras och räknas om. Några av dessa har belysts ovan. De förändringar som baserar sig på en faktisk förändring i det ursprungliga avtalet ska redovisas som avtalsändringar, för vilket det finns särskilda regler i IFRS 16.För att redovisningen gällande olika typer av förändringar i redovisningen av leasingavtal ska bli rätt så gäller det att hålla reda på om det skett en förändring i det ursprungliga avtalet eller inte samt vad förändringen består i.
De ovanstående exemplen ett axplock av alla de frågor som uppstår vid tillämpningen av IFRS 16. Har ni andra frågor så är ni välkomna att höra av er till oss på BDO.